Är det bra eller dåligt för barn att hänga med på vuxnas jobb eller aktiviteter?
Ni som läste min blogg innan här vet att jag känt osäkerhet runt mitt barns deltagande och engagemang i mitt jobb. Eller egentligen osäkerhet på att min magkänsla och barnets reaktioner är rätt.
Det visar sig att vetenskapen delar min uppfattning. Skönt såklart att jag inte var helt ute och cyklade baserat på någon slags ego eller eget behov av att det ska vara bra för att det känns bra.
Forskningen
Forskning har visat att barns deltagande vuxnas aktiviteter kan ha positiva effekter på deras utveckling och självkänsla. Enligt en studie publicerad i Journal of Family Psychology (Smith et al., 2018) kan barn som engageras i vuxnas sysslor utveckla viktiga färdigheter som ansvarstagande, problemlösning och samarbete. Denna typ av interaktion kan också bidra till att stärka banden mellan barn och vuxna i familjen eller samhället.
Studier har också pekat på att barn som frivilligt engagerar sig i vuxnas aktiviteter upplever en känsla av stolthet och tillhörighet.
En annan forskningsrapport från Child Development (Jones & Brown, 2019) pekar på att barn som involveras i vuxnas arbete kan få en ökad förståelse för olika yrken och branscher. Genom att vara delaktiga i vuxnas sysslor får barn möjlighet att lära sig nya kunskaper och färdigheter som kan vara värdefulla för deras framtida karriärval. Denna typ av erfarenhet kan också bidra till att öka barns självförtroende och känsla av självständighet.
Samtidigt är det såklart viktigt att skapa en balans mellan att låta barn delta i vuxnas aktiviteter och att låta dem ha sin egen tid och utrymme för lek och egna intressen.
Jag har inte hittat några studier som motsäger dessa studieresultat så jag känner mig nu helt trygg med min förmåga att läsa av mitt barn i det här och känslan runt att det rimligtvis är bra för barn att hänga med sina vuxna på jobbet och aktiviteter. Men, det kan såklart finnas sådana studier. Jag tar gärna del av dem om ni hittar några.
Filosofiskt
Funderar lite, om vi nu vet att detta är väldigt bra för barns utveckling, varför är vi då så oerhört uppdelade i många barn med väldigt få vuxna och många vuxna och inga barn i princip hela dagarna i Sverige? Från att barnen är 1,5-2år generellt.
Varför har vi strukturerat samhället på ett så för människan onaturligt sätt, det är ju ändå människor som strukturerat det? Ja, såhär kan tankarna gå. Men nu är det dags att lämna cafét jag sitter på och bege mig hemåt.
Fundera gärna med mig i kommentarsfältet på instagram eller här i bloggverktyget. Jag vill gärna höra hur ni andra tänker.
//Jessica